Jag glömde ju alldeles bort denna bok ett tag innan jag insåg att det var dags att läsa ut den, således satt jag med de sista sidorna alldeles nyligen.
Rosen på Tistelön – den första boken i utmaningen Klassiska Kvinnor – är skriven av Emilie Flygare-Carlén. Och jag känner att jag idag tänker vara lat och ge er handlingen från bokens baksida:
Rosen på Tistelön – den första boken i utmaningen Klassiska Kvinnor – är skriven av Emilie Flygare-Carlén. Och jag känner att jag idag tänker vara lat och ge er handlingen från bokens baksida:
”En stormig natt är smugglaren Håkan Haraldsson från Tistelön i den bohusländska skärgården ute med sina två söner för att föra en last med siden till fastlandet. När deras båt prejas av en tulljakt ser de bara en utväg och dödar hela besättningen.
Det är dessa brutala mord som bildar ram till den yttre intrig som hänger som ett mörkt hot över romanens huvudpersoner. På ett inre plan får läsaren följa en ung kvinnas utveckling och en annan kvinnas kamp för en människas själ. Berättelsen flätas samman av naturens egen dramatik då Emilie Flygare-Carlén låter läsaren förflyttas till Västkusten med alla sina sinnen.”
Jag tyckte att boken var riktigt bra, även om jag ibland kunde känna att det blev lite rörigt av olika anledningar. Ett annat litet minus från min sida är väl att det känns som att själva händelserna snabbt tar slut, medan den händelselösa väntan tar väldigt mycket plats (vilket dock såklart förstärker känslan av just väntan). Men annars tyckte jag att det var en riktigt bra bok och jag är inte ledsen över att ha köpt den heller.
Det fanns framför allt tre saker som jag uppskattade väldigt mycket med boken. Den första är att Emilie Flygare-Carlén verkligen kan beskriva, det känns som att man är där och man kan inte bara se allting utan även känna dofter och känslan av vinden som blåser. Av den anledningen blev det underbart att krypa upp i soffan med denna bok då man verkligen blev en del av det hela.
Jag tyckte att boken var riktigt bra, även om jag ibland kunde känna att det blev lite rörigt av olika anledningar. Ett annat litet minus från min sida är väl att det känns som att själva händelserna snabbt tar slut, medan den händelselösa väntan tar väldigt mycket plats (vilket dock såklart förstärker känslan av just väntan). Men annars tyckte jag att det var en riktigt bra bok och jag är inte ledsen över att ha köpt den heller.
Det fanns framför allt tre saker som jag uppskattade väldigt mycket med boken. Den första är att Emilie Flygare-Carlén verkligen kan beskriva, det känns som att man är där och man kan inte bara se allting utan även känna dofter och känslan av vinden som blåser. Av den anledningen blev det underbart att krypa upp i soffan med denna bok då man verkligen blev en del av det hela.
Den andra anledningen är karaktärerna som jag tycker skildras på ett bra och realistiskt vis. Min stora favorit var nog allt Birger, från första början skapade jag något band till honom och satte min tro till honom. Jag vet inte riktigt varför jag just valde ut honom för jag kan inte sätta fingret på vad det är jag gillar med honom för det är inte endast av den enkla anledningen att han utvecklas under bokens gång till en sympatisk man.
Den tredje anledningen, som också får avsluta denna recension, är att man inte vet hur slutet kommer att se ut. För trots att man vet att det måste bli någon form av dom i slutet av boken för dessa mord så vet man inte (i alla fall inte jag) hur de ska komma att se ut. Och det var något som höll spänningen uppe boken igenom.
Emilie Flygare-Carlén berättar en intressant och intrigfylld historia på ett målande och stundtals väldigt vackert vis.
Då har jag länkar till din recension under mitt inlägg!
SvaraRaderaPrima! :)
SvaraRadera