"Sen var det dags att doppa i grytan, och efter det fanns det ingenting annat att göra än att VÄNTA. Lasse sa att dom där timmarna på julaftonseftermiddan när man bara går och väntar och väntar, det är sånt som folk blir gråhåriga av. Vi väntade och väntade och väntade, och ibland gick jag till spegeln för att se om det var sant att man blev gråhårig av det. Men underligt nog var mitt hår lika lingult som förut."
Mera om oss barn i Bullerbyn, av Astrid Lindgren (s. 14).
När man var liten var julafton ju oändligt lång och man fick vänta en evighet på tomten, nu känns det istället som att dagen far förbi alldeles för snabbt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar