"Vägen fanns inte. Det fanns bara snö. Men Lukas hade varit till Mariannelund många gånger. Kanske visste han djupt inne i sitt hästminne ungefär hur vägen gick. Och seg och uthållig var han, Lukas, det var verkligen en häst att ha med sig i snön! Hur han nu bar sig åt, fick han släden genom drivorna, långsamt gick det och med häftiga knyck var gång släden körde fast, men framåt kom de en bit i taget. Emil måste titt och tätt hjälpa till med snöskoveln. Han var stark som en liten oxe, Emil, och han skottade snö den natten så att han aldrig glömde det.
"Man blir så stark när man måste", förklarade han för Lukas."
Än lever Emil i Lönneberga, i Stora Emilboken, av Astrid Lindgren, (s. 391-392).
Och så får Emil visa sin sanna roll som hjälte i slutet av böckerna om Emil, då han räddar den döende Alfred och kämpar sig igenom snön ända bort till Mariannelund trots att alla säger att det inte går.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar