Vi får åter träffa Ben Lovatt från Lessings tidigare bok Det femte barnet. Ben är nu själv ute i världen och försöker hanka sig fram i en tillvaro som inte tycks ha någon plats för honom.
--------------------------------------------------------------------------------
Jag läste nyligen Det femte barnet och ville väldigt gärna veta fortsättningen, därför blev jag väldigt glad när jag fick veta att det fanns en uppföljare. Men ack så besviken jag blev! Den var inte alls vad jag väntat mig eller ville ha.
I Det femte barnet gillade jag hur komplex Ben är som karaktär, då han på många sätt är vidrig och dödar djur och skrämmer vettet ur människor omkring sig, men samtidigt tycker man ju synd om detta stackars ensamma barn som ingen i hela världen tycks förstå. Lessing skapade en dubbel bild av Ben som var en av de största anledningarna till att jag gillade boken. I uppföljaren är detta som bortblåst och Ben är nu endast en människa att tycka synd om. Detta gjorde att boken tappade otroligt mycket för mig. Ben är inte längre så komplex och han blir liksom lite för enkel. Tyvärr.
Jag gillade dock slutet väldigt mycket, då det slutade på ett sätt som väckte eftertanke om hur vi egentligen tänker och känner för det som är annorlunda och hur vi behandlar människor som faller inom den ramen.
Lite intressant kan jag tycka att det är att de enda människor som verkigen brytt sig om Ben, har varit kvinnor (med möjligtvis ett undantag). I stort sett kan man väl urskilja fyra människor som verkligen tagit Ben till sig och försökt ta hand om honom - samtliga är kvinnor. Bilden av den omhändertagande kvinnan/modern framträder således tydligt.
I stort är historien bra men uppföljaren hänger helt på den tidigare boken Det femte barnet, för om Ben - Ben ute i världen skulle stå som självständig bok skulle den nog inte ha gett mig så mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar