fredag 24 maj 2013

Golden, av Cameron Dokey

I Golden möter vi Rapunzel - utan hår. Rapunzel omhändertas av en kvinna med magiska krafter då Rapunzels egen mamma inte har någon kärlek att ge henne. Rapunzel växer upp hos kvinnan och väntar varje dag på att hennes hår ska växa ut men ingenting händer. Byborna som bor i närheten av Rapunzel och hennes adoptivmamma Melisande jagar en dag iväg dem då de är rädda för det okända. Resan som Rapunzel och Melisande startar leder till ett högt torn där Melisandes biologiska dotter sitter fångad tills någon kan befria hennes hjärta...
-------------------------------------------------------------------
Jag älskade Golden! Den är underbar på alla sätt och vis, med en riktig känsla av sagans typiska inslag. Detta är en fördjupad version av Grimms saga om fröken Persilja, med undantag av att Rapunzel till en början inte alls är inlåst i något torn och dessutom inte har ett enda hårstrå på huvudet.

Dokey beskriver i efterordet att hon har valt att låta Rapunzel vara utan hår som en hyllning, då flera av Dokeys familjemedlemmar lider av sjukdomen alopecia areata som är en hudsjukdom som gör att man förlorar allt hår på kroppen. Jag tycker att detta är en fin hyllning som också understryker att det fina med Rapunzel inte är hennes långa hår, utan hennes stora hjärta.

Och det långa gyllene håret kommer också in i berättelsen så småningom när Rapunzel möter Melisandes dotter som sitter inlåst i ett torn. På så sätt har den ursprungliga sagans Rapunzel delats upp i två karaktärer i denna bok. Dessa två har en intressant relation till varandra och är beroende av varandra för att befrias, för den ena handlar det om en befrielse rent fysiskt och för den andra mer psykiskt.

En samlad utgåva med tre böcker av Cameron Dokey, där Golden är en av dem.
Prinsen som sedan rider in i handlingen är väl kanske något förenklad i sin personlighet men det känns rätt okej med tanke på att det ju inte alls handlar om honom. Det främsta kärleksparet är dessutom inte prinsen en del av och hans kärlekstal är därmed av mindre betydelse kan jag tycka.

Melisande är annars en intressant figur! Den häxa som kidnappar Rapunzel brukar ju annars vara elak och vilja utnyttja Rapunzel för egna syften och det är inte fallet i Golden. Melisande är en snäll och god adoptivmamma till Rapunzel och det framgår att hon tog Rapunzel till sin, för att skona henne från hennes egen mammas känslokalla inställning till henne. Melisande är på många sätt en fin karaktär och lite synd är det att hon försvinner något ur handlingen mot slutet av berättelsen.

Kort sagt så är detta en fantastiskt fin saga som på intressanta sätt skiljer sig från Grimms ursprungliga saga om Rapunzel. Läsvärd om man gillar fairytale-retellings!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar